Jag jobbar på en hästgård sen ett par år tillbaka och jag har helt ärligt inte märkt så stor skillnad på min vardag om jag jämför med innan corona och nu. 
Tack o lov har min chef ett stadigt jobb på SLU så hon har inte riskerat arbetslöshet och inte jag heller. 

Är lika mycket ensamvarg i verkligheten som jag är på Jorvik så ingen lappsjuka av ensamhet än så länge. 
Ingen av mina vänner (eller deras nära och kära) har blivit sjuka så det är skönt. 
Beroende på vad Arbetsförmedlingen hittar på så hoppas jag att jag får ha kvar min anställning med lönebidrag på gården ett år till, men vi får se. 

Edit. Så van vid vårdens långa väntetider så jag glömde helt bort att två av mina kommande operationer (transvård) som skulle ha blivit av nu innan sommaren har skjutits upp på obestämd framtid.

Jag är ju sjukskriven på grund av psykisk ohälsa och det har varit ett tufft år minst sagt. I och med att jag går hemma i vanliga fall också så har det inte blivvit någon större skillnad, både jag och maken har hållit oss smittfria.

Det värsta som hänt är dock att morfar tyvärr gick bort i corona och det har påverkat en hel del med relationen till familjen. Jag pratar inte längre med min släkt på mammas sida, förutom med mormor. 

Jag har varit iväg och träffat två klubbkamrater, syster och svåger, och ävven träffat två klubbkamrater här hemma för någon vecka sedan. Det är skönt att ha en extrafamilj som förstår en och som alltid får en att skratta.

Tack och lov har jag Jorvik att fly till när det blir för jobbigt

#2 Beklagar sorgen! 🌺

Vad härligt att träffa klubbkompisar IRL! 
Jag tänkte på det igår att "Man väljer inte sin familj" egentligen borde heta
"Du väljer vem / vilka som är din familj". 

#3 Tack

Men absolut, jag är ju gift och har djur så jag har ju min närmsta familj här. Sedan har jag klubben som verkligen blivit min familj. Tyvärr fick vi ställa in IRL-träffen iom smittan, men vi hoppas på en Halloweenträff i år igen =D

#2 Jag beklagar din sorg!

Jag är nu lättnad, att jag har semester i 4 veckor för att kunna hålla avstånd och bestämma själv, hur mycket kontakt jag vill ha till andra och vart jag vill åka. På jobbet är det inte enkelt, eftersom jag träffar många människor, framförallt barn. Jag är väldigt nära dem och en kollega fick corona en vecka innan semester. Jag blev riktigt nervös de sista dagarna och kan fortfarande inte riktigt slappna av.

Men jag tror inte, att efter semester går det bättre. Det ska bli mer omkring detta och jag kan inte springa iväg eller jobba hemifrån.

Det är bara så lite synd, att medierna i olika länder pratar dåligt om Sveriges strategi. Det påverkar mig med pga min familj bor i Tyskland. De är upphetsade och oroligare än folket i Sverige. Då fanns redan bråk mellan min familj och mig, eftersom allt är bara dåligt och alla har att stanna hemma … jag tycker inte om detta.

För mig gör Sverige rätt. Lugna ner folket och låt folket jobba. Nu blir många sociala problem tydligare i Tyskland, medan det är här väldigt lugnt. Det är en balansgång och vi får se, vem den bästa balansen har till slut :)

P.S. Tack för den här thread :)

Jag skulle egentligen gå en ridledarkurs nu i sommar, men jag har brutit handen 😕 Så det blir inte i närheten av lika mycket ridning som jag hade hoppats. Samma med plugget. Det är svårare att skriva matte med "fel" hand än man kan tro 😃

I övrigt var vårterminen kaos. Det var skönt att slippa pendlingen på två timmar varje dag, men det var otroligt svårt att hänga med på föreläsningarna med alla uppkopplingssvårigheter, och det har dykt upp en del andra problem från universitetet som inte riktigt förbättrat situationen 😟 Vissa föreläsare har gjort det bättre än andra däremot.

#5 Kan tänka mig hur svårt det måste vara att ha ett så sociualt jobb där man jobbar nära många olika människor. 
Om dessutom en kollega blir sjuk så förstår jag att det är svårt att slappna av och vara ledig. Försök att ta hand om dig lite extra och boosta immunförsvaret med vila och återhämtning. 

Jag tycker också att Sverige har valt en bra strategi. Haft väldigt intressanta samtal om detta med min chef som är professor (veterinär) och jobbar bla med undervisning på SLU (Sveriges Lantbruks Universitet). 

Tyvärr tror jag aldrig vi faktiskt får se sanningen i vilka länder som valde den bästa strategin för både befolkning och ekonomi. Vissa länder räknar inte in dödsfall på tex äldreboenden som dödsfall i corona, som Sverige gör, andra länder tror jag kommer fiffla med sina siffror så att det ser bättre ut i statistiken. 

Det var så lite så, kan vara skönt att bara få ventilera och höra hur andra har det i dessa tider. Hoppas det blir bättre mellan dig och familjen snart!

#6 Åh, nej! Ouch… 😮 Vet du ungefär när du kan börja komma tillbaka i ridningen?
Jag blir stressad av bara tanken på allt strul med scheman, kurser och bråkande teknik.
Min chef jobbar en del med undervisning på SLU och hon har också berättat om hur svårt det har varit att få saker att flyta så smidigt som möjligt för både lärare och framförallt studenterna. 
Har du hört något om hur det blir till höstterminen?

Jag har i princip kunnat leva normalt. Är ändå mycket hemma och ganska osocial. Är på daglig verksamhet en dag i veckan och där har vi varit få eftersom alla som är där via LSS inte fått gå dit (för att minska risken att få in smitta på LSS boenden), jag fick undantag då jag bor själv och ansågs behöva kunna komma dit. Och sen har man ju inte fått hänga och snacka i stallet som vanligt utan bara varit där när man ridit eller skött häst men det har funkat bra.

Det enda är väl att jag inte träffat mina morföräldrar på väldigt länge nu (de är över 90 år).

Min mamma har en vän som blev fick corona och blev ganska ordentligt sjuk (dock inte såpass att hon fick läggas in) men är nu frisk igen. Haft andra bekanta och släktingar som dött i år men pga helt andra anledningar än coronan.

Känner mig mest glad att faktiskt bo här i Sverige för jag vet inte om jag klarat av att bo i ett land där man tvingats sitta inlåst och inte få gå ut i naturen (och inte få vara iväg till stallet och rida). Undrar över hur många i världen som kommer dö i följd av coronan utan att faktiskt dö av själva viruset (självmord, misshandel, fattigdom osv) de lär ju aldrig hamna i statistiken.

#8 Åh nej, beklagar sorgen! 🌺

Skönt att du har kunnat komma ut lite iaf, även om det inte blir lika socialt i stallet.
Hästar är suveränt sällskap när det är stökigt i världen märker jag. 
Tror jag också skulle bli knäpp av att vara i stort sett inlåst. Bara mina två första semesterveckor (uppdelad semester) var en prövning… 😐

Exakt! Det är de konsekvenserna jag tror många glömmer bort när de skriker för nationell karantän i x antal veckor. Nu vill jag inte låta för dyster men jag tror de siffrorna kan bli mycket högre än dödsfallen i corona.

Jag och min man är pensionärer, jag sen ett par år tillbaka, så vi är vana att vara hemma för oss själva. Vi har eget hus på landet en bit utanför stan och där finns alltid något att göra. I år bygger vi växthus. Det jobbiga var i början att inte träffa barn och barnbarn, men nu har vi gjort det till slut med lite distans. Inga kramar och pussar, vilket vi saknar väldigt mycket.

Min man är i riskzonen med sin diabetes, astma mm så vi håller oss för oss själva så mycket vi kan men vi åker och handlar mat en gång i veckan. Här där vi bor är det rätt lugnt i affärerna på förmiddagarna så då passar vi på. Det märks också att alla är försiktiga och håller avstånd. Vi har handskar på för lite skydd, men inga munskydd.

Jag är glad att jag inte jobbar för i det jobb jag hade fanns det inte möjlighet att jobba hemifrån, så det hade varit hemskt att behöva gå och jobba och veta att jag kanske skulle ta med smittan hem till min man. Det närmaste vi vet om att någon fått covid är en lärare på barnbarnens skola (i april nångång) och en mamma till en flicka som går i samma klass som vårt äldsta barnbarn (precis före skolavslutningen).

Jag och min man har många diskussioner om Sveriges hantering av det här och vi är inte överens. :) Jag tycker att vi har gjort så rätt som det bara går. De länder som stängt ner fullständigt har börjat öppna upp nu igen för att dom tror att det är OK men jag tror att det kommer att visa sig att viruset blossar upp igen. Det som är dåligt är att vi inte tagit god hand om våra gamla på äldreboenden, där får myndigheterna skämmas.

Skönt att höra att ni andra mår bra och klarar av den här extrema situationen trots allt.

#6 Kry på dig! :)

#8 Jag beklagar din sorg! 😕

#8 & #10 … många intressanta tankar omkring covid! :) De andra länderna, som nu öppnar igen, har ofta samma regler, som också gäller i Sverige.  Därför tycker jag är det konstigt att bli "utesluten" på nåt sätt.

#7 En av mina hästar är tränad enhandshäst, så så fort det blir torrt nog så kommer jag skicka upp min bror på henne så hon får ur sig lite energi, sedan kommer jag kunna rida henne i alla fall 😃

Till hösten kommer vi första halvan ha halvdistans. Det mesta kommer att vara distans, men det kan vara så att vi måste åka in och göra labbar och annat. Föreläsare tycker ofta att deras labbar är otroligt viktiga och att man ska korsa h*****et om man så måste. Trots att de i många fall kan ge likvärdig utbilding på distans. Jag bor med folk i riskgruppen så jag är i en lite knepig situation om det händer. Nu i somras hoppade jag helt enkelt över labben, men jag kanske inte kan göra det i höst. Annars måste jag göra en omtenta nu i höst, och det är inte heller så lätt att hantera 😟

#8 Jag håller med om att denna isolering påverkar människor på väldigt många sätt. Ska man se till den mentala hälsan så är bara den ovissa framtiden något som får folk att må sämre än vanligt. Lägg till isolering och ensamhet så blir situationen inte bättre. Och precis som du har jag även funderat på hur det går med människor i destruktiva förhållanden.  Precis som barn som inte går i skolan och får sin gratis lunch eller den stabilitet som inte alltid finns hemma.

#10 Jag får nog hålla med dig om att jag tycker att Sverige har skött situationen ganska bra. Däremot kan jag tycka att människor bör jobba lite hårdare för att följa de föreskrifter som vi har fått.

#10 Vad bra att ni har hittat en rutin eller strategi som fungerar för er. 
Att inte kunna vara nära sina …nära måste vara så frustrerande! 🤗
Ni får ladda upp för en riktig björnkram med barnbarnen sen när allt har lugnat ner sig. 

Där har jag och min chef samma teori. Länder som har haft nationell eller iaf regional karantän kommer säkerligen få nya vågor av smittade eftersom så få faktiskt har blivit smittade så finns det en god grogrund för viruset att hitta nya värdar. 
Jag tror helt klart att flockimmunitet är rätta vägen, men ha vissa restriktioner så att vården kan ta hand om de som behöver vård. 
Jag tror att flockimmunitet kommer ge fler dödsfall på kort tid men färre dödsfall och mindre slitningar på samhället över lång tid. 

Absolut, att det är så många äldreboenden som fått in corona är inte okej någonstans. Blir så less på detta eviga politikertramset att skicka runt skulden istället för att rakryggad inse sina egna misstag och ta ansvar för förändring. 

#12 Vad skönt att du inte har ridförbud allt för länge. 
Ugh, jag hade ett par sådana lärare i högstadiet (har inte läst gymnasiet). Deras ämne var universums centrum. 🥵
Du borde inte vara den enda i den situationen så någon form av undantag eller annan lösning borde absolut kunna ordnas så att du och andra slipper en omtenta.