#0: För mig var SSO det första MMORPG jag provade på. Hästar, mysterier, äventyr, magi… Ja, tack! 💚

Jag fastnade direkt för Jorvik-bornas, err, smått excentriska karaktär. Jag är själv något av en udda fågel så det var som att komma hem. 😅
Det var så roligt att få upptäcka mer och mer av kartan och den dagen jag första gången låste upp GÅD så var det verkligen som att komma hem. Så fort jag kom fram till Stallet Gyllenbladet så bytte jag hemstall och har aldrig ens övervägt att flytta igen.

Ja just ja, nu får ni plocka fram skämskudden här men jag kommer så väl ihåg när jag red till Jarlaheim första gången och träffade på Starshine som vandrade omkring i Gröndal. Jag hade sett Esme Silverforce spela igenom Starshine Legacy-spelen och jag vart smått starstruck att få träffa Starshine! Haha… 😳 Vilka minnen.

Kanske lite udda anledning men det jag fastna för först var mest att ha ett lite enklare mmo spel att spela som inte var på så "blodigt allvar" där man var tvungen att lägga ner massor av tid dagligen för saker (som WoW som jag spelat tidigare).

Sen var det ju såklart inte fel att det fanns hästar med (då jag tycker det är dåligt med bra hästspel där ute).

Men efter ett tags spelande så börja jag även gilla miljön och områdena och att få "lära känna" de olika karaktärerna runt omkring (känns på så vis mer "personligt" än WoW där jag inte brydde mig speciellt om de olika NPCs).

Sen var det ju inte fel att man kunde se fram emot uppdateringarna (speciellt när man spelat klart alla uppdrag) och alla de olika högtiderna (det jag saknat mest senaste året att de struntat helt i så många av högtidsfirandena och det känns som det mest kommit massa nya hästar i sån fart att jag inte längre ser fram emot dem).

#2: Ja där sa du nåt! Även om det ligger på våra och de andra Ödesryttarnas axlar att rädda både Jorvik och världen från Mr Sands och hans alien-bläckfisk-polare så känns SSO rätt så kravlöst.
Just att man inte kan halka efter på ett sätt som gör det i stort sett omöjligt att hålla jämna steg med sina med- eller motspelare när man väl har tid, ork och lust att spela igen efter en kortare eller längre paus.

Jag fastnade för att det var ett spel med hästar som man kan rida och sköta om och där man kan göra uppdrag som tar en vidare in i spelet och utvecklar både hästen och mig/min Avatar. Nu har ju en del av den charmen försvunnit och det är synd tycker jag.

Jag spelade Starshine Legacy när jag var yngre. Minns inte riktigt när jag upptäckte SSO första gången, men jag vet att jag inte fick köpa star rider för min mamma och fortsatte därför inte att spela. För typ två år sedan återupptäckte jag SSO (tack vare denna iFokus faktiskt, jag följde veckonyheterna här i någon månad innan jag faktiskt började spela) och numera kan jag själv välja vad jag vill betala för så jag började spela.

Vad som fick mig att stanna var nog mycket nostalgi gällande karaktärerna från Starshine legacy. Första gången jag såg Jorvikstallet och träffade Herman igen i SSO kändes det väldigt speciellt. Sen tycker jag det är trevligt att spendera en stund på Jorvik när alla måsten IRL blir lite för mycket. Även om ens uppdrag i spelet är att rädda världen så är det för mig en väldigt lättsam miljö, eller hur jag nu ska beskriva det.

Jag håller också med om att SSO känns ganska kravlöst. Jag har ganska lätt att fastna i och spendera alldeles för mycket tid på vissa spel, men med SSO känns det helt okej även om jag inte loggar in på ett tag (senaste tiden kanske just den aspekten har gått mot det negativa dock, att jag inte känner mig tvungen att logga in eftersom det inte kommer något nytt jag är så intresserad av…). Jag tycker det är skönt att man inte måste vara inloggad dagligen för att hänga med

Det jag fastnade för var att kunna rida runt fritt. Det är det första online-spelet jag spelat och var helt såld från början. Tidigare har jag spelat spel som My Horse and Me på PC och Barbie-hästspel och Horsez på Ps2. I dom spelen är man ju väldigt bunden till storyn och att rida fritt är inte en grej på samma sätt, om alls. Dessutom provade jag Horze och var högst besviken, vilket i sin tur fördröjde min ankomst till Jorvik med ca 6 månader, för jag trodde SSO var ett liknande spel 😂

Så rida fritt var en stor grej i det hela, men sen så fastnade jag snabbt för storyn också. Nuförtiden spelar jag mest för det sociala på mainkontot, och resterande konton sitter jag och levlar gubbarna på då och då, eftersom jag inte är i närheten av färdig med de.