Det här är den första fanfictionen som jag har skrivit, så kritik/konstruktiv kritik tas tacksamt emot!

Del 1

Redan när jag och min häst Luna skrittar in genom porten till Fort Pinta hörs svagt musiken från discot. Jag ber Luna göra halt, och sitter av. Jag leder henne mot gäststallen, öppnar dörren till stallarna, och leder in Luna i stallgången. Jag ställer in henne i en av boxarna, och tar av utrustningen, och för den till sadelkammaren. Sedan hämtar jag ett hönät, en vattenhink, Lunas stalltäcke, och en korg med ryktsaker. Jag går in i gästboxen där Luna står, hänger upp hönätet och vattenhinken, och börjar rykta Luna. När jag är klar sätter jag på henne täcket, medan jag tänker på vilken tur jag har som har en egen box här, som alltid är reserverad för mig. Det krävdes långa övertalningsförsök, några mutor (att jag ska hjälpa till med att leverera olika saker, hjälpa till med alla förberedelser inför olika festivaler, och att jag ska hjälpa till med alla hans försök att locka fler turister till Fort Pinta), och till sist en väldigt övertygande storasyrra, men sist och slutligen, efter många om och men, gav James med sig. Jag ger Luna en sista klapp, och går sedan och hämtar min väska, så att jag kan byta om. Tro mig, du kan inte dansa i ridkläder. Sedan styr jag stegen mot discot. Musiken hörs ännu tydligare nu. Discot öppnade för bara en timme sedan, med det har redan samlats minst 50 personer på dansgolvet, i sofforna, och ute på balkongen. Vid ingången hälsar jag på kapten Waterloo, som agerar säkerhetsvakt. Han tar sitt uppdrag på lite för stort allvar, och håller för tillfället på att visitera folk som är på väg in till discot.
-Jasmine! Dörren är öppen, varsågod! hälsar han. -Så du tänker inte visitera mig då? undrar jag med höjda ögonbryn. -Nejdå, jag litar på att du inte har med dig krut, kanoner, eller liknande.
-Ehm, tack för förtroendet, antar jag?
Jag börjar gå mot dansgolvet.
-Du kan väl hälsa den där DJ Kai att hon kan spela nån annan slags musik, jazz till exempel! ropar Waterloo efter mig.
-Okej! ropar jag tillbaka.
Jag tvivlar på att han hör det, med tanke på vilken hög ljudvolym det är här. Jag tar en liten omväg runt dansgolvet, så att jag slipper tränga mig förbi en hel massa andra Jorvikbor. På vägen mot DJ Kai ser jag redan flera bekanta ansikten. Jag hejar i förbifarten på Mrs Holdsworth, Big Bonny, Tomas och Justin Moorland, Maya, Steve, Holly, Erik, Madison, Hugh, Josh, Rania, Sigry, Dr Eiren, Johanna, James, några Jorvik Rangers och många, många fler. Det är så trevligt att se att discot verkar vara på väg att bli en mötesplats för folk från hela Jorvik, både för äldre som för yngre. Jag hälsar på DJ Kai, och framför sedan kapten Waterloos önskan om att hon ska spela jazz istället. Sedan går jag ner från scenen, och är precis på väg mot dansgolvet, när någon ropar mitt namn. Jag tittar mig omkring för att se vem det var som ropade, och upptäcker Linda, Alex, Lisa och Anne som sitter i en av sofforna ute på balkongen. Jag börjar bana väg genom trängseln, mot dem. När jag väl kommer ut på balkongen så drar jag ett djupt andetag, och fyller lungorna med den friska havsluften. Det är verkligen varmt inne på discot. Jag hälsar på mina vänner, och sjunker sedan ner i soffan bredvid dem. Vi börjar genast prata, och Alex berättar en rolig historia om Tin-Can, vilket resulterar i att jag, Linda, Lisa och Anne sitter halvvikta av skratt. Plötsligt hörs ett gallskrik. Vi utbyter en orolig blick, och springer sedan iväg mot gäststallet, där skriket kom ifrån. När vi kommer fram har det redan samlats en liten folkskara där. I stalldörren står en tjej, och hon är lika blek som ett spöke.
-Han är borta! säger hon.
Hon ser yr ut, och lutar sig tungt mot väggen. Sedan svimmar hon.